Söndag i sängen.

Vaknade klockan åtta med rejäl ekonomisk ångest och så lite allmän ångest på det över sakernas tillstånd. Igår städade jag i alla fall men inte verkade det hjälpa. Och igår kväll innan jag somnade kom jag på något klyftigt att skriva här, men det har jag glömt och då var jag för trött. För att skriva.

Häromdagen tänkte jag i alla fal lite på vilka jag spanar och hur himla tydligt det är hur jag mår just då. Sen är ju inte allting yta direkt, de flesta ha sitt inre asplöv och den brukar skaka fram så småningom.

Fast just nu spanar jag inte på någon och det var väl typiskt, och en riktigt bra bild över hur otroligt in the top of my shit jag verkligen är. Surfade in på det senaste spanets (som verkligen fick mig drömma och dregla och det var i somras!) Facebooksida och suckade lite, för i somras hade jag tydligen självförtroende nog att spana på en doer. Och jo, nu har jag självförtroende att spana på ingenting. Bara tanken på att dejta någon och behöva gå igenom sociala elddop och prata om vad jobbar du med, jaha, nähä. Nej, jag skulle inte klara det. Skulle behöva dejta en riktigt slok som verkligen inte brydde sig i så fall.

För jag och K pratade om slokar häromdagen. Hon hade träffat sitt long gone ex, poeten, på en uppläsning. Hon hade känt sig för tillfället uppiggad av att ha varit ihop med en sån mogen, inkännande och rolig- och på alla sätt och vis - normal man. Ingen slok.

Nåväl. Min ständiga känsla av att vara helt fel gör inte sakerna gå mer rätt. Nu ska jag morgonsurfa på Platsbanken och se om det skulle finnas något att söka på.