Gott nytt...februari!

Jag har tillbringat kvällen med att lyssna på tjejband från 60-talet, Shangri-las, The Shiffons...sånt. Och så har jag på senare tid tänkt på en gammal kompis (ja en man förstås, hur annars?) som hemsökt mina drömmar och kommenterat mina Fb-inlägg. Suck.Get real liksom! I vilket fall- jag vet inte om jag hatar eller älskar dessa moderna tider. Såg precis ett klipp där han äter frukost med sin familj där hemma, overseas. Gullig dotter, söt tjej, han bindgalen och fortfarande himla fin. Annars skulel jag nog inte drömma om honom. Men men. En man till att pensionsspara på! Jag menar, kommer det där att vara for ever? Skulle inte tro. Sen jag såg den fina Ebba och Torgny och kärlekens villovägar har jag inte oroat mig längre för det där med att träffa någon i tid eller nu. Går väl lika bra sen! När det väl är tid.

Passade på att läsa en riktigt deprimerande relationsroman också, först hatade jag den, men till slut hade den en poäng ändå (trots att jag hade otroligt svårt för huvudpersonens lyxkonsumtion och den trots all skit otroligt privilegierade ställningen i samhället och mediebranschen). Den skulle ha varit perfekt läsning för mig 1998, nu känns alla relationer så dimmiga, långt borta...även till en stor del de dåliga. Som man har en tendens att minnas bäst.

Nu dags för Simma lugnt Larry (värsta gnällgubbshumorn, jag vet!).

men innan dess- The leader of the pack!