November.

Negativ nordatlantisk oscillation är här. Snö och vinter, det tycker jag om. Inte så att det inte vore lite trevligare om "man var två". Fast jag är ju inte en man och är inte människan ensam alltid ändå? Men lite förströelse i sänghalmen eller helt ännu mer, det skulle ju passa bra det. Annars försöker jag hålla vinterdeppet borta med alla möjliga medel. Söker jobb (får inget) försöker jobba på bra när jag har nåt att jobba med (går väl sådär), kläcker jättebra idéer (men har svårt att tro på dem) och försöker förverkliga det som går.

Tänker mycket på familj och familjeliv. Mitt barns pappa ska få sitt femte barn snart. Vad sjukt konstigt det är. Jag då? Vad märkligt att inte träffa någon och inte kanske någonsin få leva det där familjelivet eller nosa och gosa med en bebis igen. Någonstans önskar jag verkligen att det skulle hända. Men samtidigt är det väl en dröm det med. Jag odlar de gråa håren och förbereder mig för ålderdomen? Samtidigt, jag behöver inte bli nunna- men det finns gott om föräldralösa ungar i världen som jag kanske kan hjälpa och möta, om det är hänga med de unga som jag vill göra med mitt liv. Och det går att få till annan gemenskap än familjen...det är bara det att det är så sjukt svårt! Jag försöker och försöker verkligen, men i ett land där det är inte satt i system att vara i stora, välkomnande sammanhang är det väl typ som att slåss mot väderkvarnen.

Så väl mött, väderkvarnen. Sov så sött, time to hit the bing.

Sol i sinnet.

Visserligen är jag så singel som man nu kan vara, men jag har faktiskt träffat inte bara en, men två trevliga i höst. Först han som jag inte riktigt vet vad det ska hända med (hoppet kanske är ute, eller också inte) och nu för en vecka sen en väldigt trevligt en, en tjej. Som också bor nära och som jag tror att jag kan lära känna riktigt bra. Vi var och fikade idag, hjälpte min dotter att välja kläder till maskerad och promenerade i solen. Jag tog bilder på henne (tråkigt att inte kunna publicera det här, för fina blev dem). Och när vi gick var sin väg kändes det tråkigt att det var så.

Jag haft den socialaste av dygn just precis. Ett par soffsurfare bor i vår gästrum just nu, igår hade vi ett par människor till på besök och idag soffsurfarna, the new girl och så på bio med K. Vi såg Inception. En film som får en att känna sig smart, om en ny hänger med allt som händer. Intressant i vilket fall, och hur tusan slutade den egentligen?

Du kommer att möta en lång mörk främling.

Jag var och såg Woody Allens nya rulle, ensam, ikväll. Den korta recensionen är att den var jättebra. Handlade om hur valen vi gör, i kombination med viljan att försöka förverkliga sig själv. Hur fel det kan gå och vad som kan behövas för att få hoppas lite....och att hoppet kanske är den som håller oss igång allra mest. Inte de goda råden eller förnuftet.

Jag borde sova. Det är sent och egentligen inte mycket som händer. En väninnas man har lämnat henne, de som var ett sånt perfekt par alltid! Och jag såg en skylt på Söder på ett ställe som erbjöd "Par-KBT". Huvaligen. Det vore trevligt att vakna bredvid någon. Men att jäsa här i ensamheten verkar så mycket enklare.