Vårsolen tittar fram.

Jag ger toppbetyg för den här vintern, vad fint det är med allt kallt och vitt...och nu är det redan slutet av februari, solen värmer. Huden är likblek, men kinderna röda och ögonen gnistrar och hoppet uppe igen.

Och 13-åringens snygga musiklärare hamnade i samma buss med mig. Tack vare att jag kände ett akut behov av att köpa mjölk till kaffet där jag skulle byta från tåg till buss. Jag menar, just därför jag tog den här bussen. Vår pratstund var så trevlig och jag tycker om hans skrattrynkor och ännu bättre gillar jag 13-åringens imitation av honom när han sjunger "21 guns" med vibrato deluxe. Den trevligaste bussresan på länge!

Nu ska jag pressa en kanna kaffe och vispa värma lite mjölk. Lägga mig en stund efter jobbnatten. Men sen måste det bli skidtur, eller en solig promenad i vilket fall.

I väntans tider.

Jag sitter här ensam med min katt, lyssnar på The Jayhawks och känner lite ensamhet. jag måste få till karriär! Eller ett jobb i alla fall. Eller åtminstone måste jag skura hallen så katten slutar kissa där. Önskar att någon skrev till mig, men jag borde nog i så fall skriva till denna någon först. I helgen blir det i alla fall konstmässa och kanske besök av några. Trevligt. Men vad hjälper det just nu?

I am looking forward to a military wedding...

Desperationen känner inga gränser. Eller så är det en nät solåvårare som kontaktat mig. Men en som claimar sig vara placerad i Irak oc h tja, han vill både lära känna mig bättre- men även ser framemot en sån där armébröllop.

Det vore nåt! Skulle sannerligen överraska alla.

Still going single!

De senaste dagarna har en typ föredetta förlovat sig, en annan fått sitt andra barn i en trivsam hemförlossning hemma i sängen och den där som brukar flirta med mig för att sedan dra tillbaka allt frågat om flirtråd.

Jag vill också ha någon!

En favorit just nu.

Kattvärmare.

Om jag bara kunde så skulle jag ta en bild på hur vi ligger just nu, jag och katten på soffan. Jag med en handduk på på magen, med några kuddar under och med fötterna på katten som djupsover. Det enda problemet är att min rygg snart går av och nacken får spärr, annars är det jätteskönt!

Jag har fått internationel-dejtingsajt-återfall. Aj aj. Det är INTE bra för en ensamstående varannanveckamamma att spana den ena finare kandidaten än den andra på andra sidan oceanen. Men något visst är det, med Amerikanska kulturkoftor i lagom ålder. Att de där trettioplussarna känns liksom...lite mer verbala. Roliga. Kreativa på ett icke-pissnödigt sätt. De är frivilligarbetare, serietecknare, fotografer, mångsysslare. Psykologer som volontärat i Afghanistan och mastersstudenter vars farsor festade på Woodstock. Söta är de också, med tjockt, amerikanskt hår. Gröna och bruna ögon. Jag borde kanske starta en förmedling, det finns ju förmedlignar som får rurala män i Östra Finland träffa ett fruntimmer från öst. Borde finnas en marknad för alternativsnubbar med stora leenden här i norra Europa där heljuste kvinns går singlar år efter år.

Dissad på många olika sätt.

Det är lite sent, så jag ska inte bli långrandig. Kollar på gårdagens partiledardebatt som jag missade när det begav sig. Heja Peter Eriksson!

Min senaste dejt spolade mig idag, vi skulle ha setts nu i början på veckan. Bio eller nåt sånt. Men han skrev och bad om ursäkt att han inte hunnit höra av sig under helgen och att han var trött nu och "skulle försöka ta det lugnt i veckan". "Städa undan i garderober och slänga grejer".

Jag tror att jag nått en ny höjd av att vara riktigt, riktigt ointressant. Om man nu väljer sortera garderober och slänga skräp istället av att träffa mig.