Ja, det doftar såpa och jag vill dröja mig kvar i vardagsrummet ett tag, äntligen lite mindre dammigt, lite mer beboeligt. Jag är helt enkelt inte så bra på att bo ensam, även fast jag övat hur länge som helst. Städar för sällan, kliar mig i skrevet vid matbordet, låter soppåsen börja lukta (ja det är ju kanske fem meter till sopnedkastet...) får beslutsångest fast det inte finns någon att kompromissa med, pratar för mig själv. Och ingen romans i sikte här inte. Gjorde en kort återvändo till nätdejtingsvärlden och den första match som bjöds på var mannen, skäggiga M som jag verkligen hoppades på i våras. Kände bara bottenlöshet, liksom, till vilken nytta hänger jag ut mig själv här? Med sötaste leendet, wittiesta texten, roligaste försäljningsargumenten...de enda jag lyckas håva in är ju ändå inte intresserade, egentligen. Och jag kan inte undvika att bli just det, intresserad. Och det blir så hudlöst det hela. Man ska inte vara needy, men jag känner bara att nu har jag fan varit ihop med mig själv så länge att jag både vill och behöver och vad fan är det för fel på det? Kontakten med skäggiga M har varit tillräckligt för att liksom...inte glömma bort helt. Och desto mer irriterad jag bli på mig själv och dumma dumma universum som gör på detta viset! Dessutom så frågade jag EN GÅNG TILL om vi inte skulle hänga och gjorde det på ett sött, uppfinningsrikt och inte så needy sätt och vad gör han, inte svarar. Alltså snubbar jag hittar är så jäkla bäst.
Lyssnat också på den ypperliga serien Dating i P1 och ja, förutom att jag försökt ragga upp seriens producent på nätet för nåt år sen (och sen ett år senare blev min kollega och visade sig vara inte riktigt nåt för mig ändå...) så har den varit ganska vettig. Jag har inget emot nätdejting, träffat så många trevliga roliga vänner genom det. Men jag känner bara att...den tiden får vara förbi nu. För mig är det så lätt att skriva och det gäller så många andra också. Men jag vill för fan ha köttsliga möten som baseras på nån sorts naturligt urval. Att man ser nåt hos nån och sen vill man bara veta mer. Men kanske trillar jag dit igen, när jag väl känner mig mogen för att orka igen, ge romansfronten ett försök.
Annars har det bara varit jobb och en hel del roligheter. Jag har äntligen lyckats att få till lite konstruktiv sommarhäng, cyklat massor, haft det som jag brukar ha det. Mellan hopp och förtvivlan. Och jag undrar om jag borde åka hem till S&A ikväll och tälta i deras trädgård? Det var lite grann planen, men samtidigt så kommer A hem imorgon och det betyder att jag har ett schema att anpassa mig till och palla liksom. Jag undrar också om jag borde göra ett stort hål på bankkontot och åka till Burning Man, bara så där? Det vore så himla kul, tror jag, men...jag är ju även moder och snart utan jobb. I betydelsen att det finns ställen att stoppa pengarna även fast jag inte bränner dom på att åka över Atlanten och in i öknen och festa med hippies i en vecka.
Lyssnat också på den ypperliga serien Dating i P1 och ja, förutom att jag försökt ragga upp seriens producent på nätet för nåt år sen (och sen ett år senare blev min kollega och visade sig vara inte riktigt nåt för mig ändå...) så har den varit ganska vettig. Jag har inget emot nätdejting, träffat så många trevliga roliga vänner genom det. Men jag känner bara att...den tiden får vara förbi nu. För mig är det så lätt att skriva och det gäller så många andra också. Men jag vill för fan ha köttsliga möten som baseras på nån sorts naturligt urval. Att man ser nåt hos nån och sen vill man bara veta mer. Men kanske trillar jag dit igen, när jag väl känner mig mogen för att orka igen, ge romansfronten ett försök.
Annars har det bara varit jobb och en hel del roligheter. Jag har äntligen lyckats att få till lite konstruktiv sommarhäng, cyklat massor, haft det som jag brukar ha det. Mellan hopp och förtvivlan. Och jag undrar om jag borde åka hem till S&A ikväll och tälta i deras trädgård? Det var lite grann planen, men samtidigt så kommer A hem imorgon och det betyder att jag har ett schema att anpassa mig till och palla liksom. Jag undrar också om jag borde göra ett stort hål på bankkontot och åka till Burning Man, bara så där? Det vore så himla kul, tror jag, men...jag är ju även moder och snart utan jobb. I betydelsen att det finns ställen att stoppa pengarna även fast jag inte bränner dom på att åka över Atlanten och in i öknen och festa med hippies i en vecka.
