Ibland känns det som att det finns hopp för mänskligheten. Ibland känns det som om det finns många vettiga här, i Sverige i allmänhet och omkring mig i synnerhet. Andra gånger drabbar flashbacks av allt det där som borde vara historia mig, personligen. Mitt ex som skriker hemska förolämpningar i vredesmod. Hemska mot mig i synnerhet och faktiskt alla kvinnor, eller människor för den delen i allmänhet.
Under veckan som gick jobbade jag på en skola med ganska små barn, och där fanns det en pojke som körde igenom samma spektra av hotelser, könsbaserat förtryck i ord och handling som jag fått stå ut med tidigare, dock med lite äldre män inblandade. Det kändes skakande och det kändes hemskt att veta att hans föräldrar just skilt sig och att när jag frågade honom var han lärt sig att kalla någon för jävla käring så sa han att det brukar pappa säga. Håhå, jaja.
Sunday, November 22, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)

No comments:
Post a Comment