Total eclipse of the heart.

Ah jag misstänker att jag redan skrivit nåt med det som rubrik. Är väl mer eller mindre konstant, det där. Att det händer för en som är för snabb med sina känslor, som ger bort för mycket, som hoppas på massor och alltid slutar det på samma sätt. Men hoppet, den dör inte ändå. J "gjorde slut" i måndags. Om man nu kan göra slut när man inte är ihop. När hela relationen varit en vild galopp i fantasin, i känslorna, i tankarna. Jag har känt mig orimligt ledsen över det, redan innan, för såklart såg jag det att komma. Eller orimlig och orimlig. Vem bestämmer det? Jag med mina förväntningar som får Himalayas att blekna i jämförelse kanske får man vara lite orimlig, ändå. Det var bara det att han fick mig att känna mig så bra och fin. Uppskattad. Varm. Det var underbart att få sola i det, att sola under hans strålar. Jag har längtat efter det så, att träffa någon som ser mig och vill se mig. Någon som skulle låta mig att vara jag. Och jag vet att med honom var det så. Och förutom det, att jag tyckte om att sola under hans strålar så tyckte jag mycket om honom. Eller tycker, är väl i gränslandet av att bara glömma och gömma undan. Men hans värme och ja, utan att gå in på detaljer, allt, fick mig att känna så mycket. Men solklart kunde det ju inte bli, han är ju knappt separerad och jag som någon borde veta att det är en nogo-zone. Well, har i för sig ett flertalet ex som lyckats att gå vidare till något seriöst direkt efter mig, i vissa fall håller det än. Men de är nog mer ett undantag än regeln. Jag tänkte att jag kände igen det här på något sätt och kom idag på vad det var. Det finns en kille, A, som jag träffade på en fotokurs när jag var 16. Han gick första året på universitet och hade ingen aning om att jag var yngre (vilket var ju något jag hemlighhöll hårt). Jag föll för hans mjuka, ljusa sätt. Hans varma leende och allt. Jag önskade intensivt att vi skulle stöta på varandra nånstans, han hyrde övervåningen i ett hus ganska nära där jag bodde, liksom på väg hem från stan. Jag spanade, spejade. Och någon månad senare träffades vi i en bar. Minns inte längre vad stället hette, eller vem jag var där med. Jag såg äldre ut och kom in på många ställen, bland annat där. Och jag minns vad jag hade på mig- en svart blus med knappar och krage som hade en spetsdel överst. Och jag raggade upp honom. Vi gick hem till honom och jag minns fortfarande hur det luktade, hur han luktade. Gammalt, lite fuktigt hus. Kanske någon tvättmedel med parfym, fast inte så stark sådan. Det var mysigt, träpanel tror jag. Och jag minns att han tyckte mina ben var stickiga, jag hade väl rakat benen, men inte på ett tag, så det var liksom tredagarsstubbkänslan på dem. Och vi hade sex, eller älskade med varandra. Jag minns inget av det. Men vi älskade och jag var ju kär i honom redan och sen berättade han att han inte gjort det innan, jag var hans första. Efter det här så var jag redo för vad som helst, jag ville ha honom, men han trodde att jag var någon slags vamp och för cool för honom. Han blev ihop med en tjej som mitt ex också varit förtjust i. En kort tjej med superstora ögon och jättelångt hår och en grå duffel, om jag inte minns fel, som var väldigt tystlåten. Men någonstans där stickade jag en halsduk till honom, är ganska säker på det. Och skickade det med posten, för att skicka saker med posten fast man bodde i samma stad var något man gjorde på den tiden. Och han hade nog ingen telefon, tror jag, för han kom och hälsade på hos mig. Jag bodde ju hos mina föräldrar. Och mitt rum var stökig och av någon anledning så såg han min ansökan till ett konstläger (som jag kom in på, tror han sökte också) och där stod mitt födelseår. Och jag minns hans chockade min. Alltså, shit jag var nog bara 15 då, för det lägret var sommaren jag fyllt 16. Fattar ju nu att han inte ville träffa mig på grund av det, heller. Men känslan med honom påminde mig om den med J. Att det är någon som är så varm, mjuk, uppskattande, bra rakt igenom. Jag och A stötte på varandra nån gång i Helsingfors några år senare, på nån konsert. Och det var jättetrevligt. Vi är vänner med varandra på Facebook och han är gift sedan länge och jag tror att han är fortfarande lika trevlig och bra. Och många gånger har jag tänkt att varför kunde jag inte träffa någon sådan, genomtrevlig och bra. Få allt det jag önskade? Inte den här gången heller.