Ocoolhetens högborg

Jag älskar på något sätt mina hormoner. Livet som kvinna är inte i alla fall så tråkigt under 40 år av ens liv, eller så. Den månatliga kåtheten, osäkerheten, tvivlet, hungern, hudproblemen, gråtigheten, grötigheten, bråkigheten kryddat med mer tvivel och ännu fler tvivelaktiga beslut. Jag menar, har läst massor om anknytningsteori, men ibland undrar jag om inte alla mina issues egentligen bara är PMS?