Total eclipse of the heart.

Jag tänkte inte att jag skulle höra av mig till honom alls, att det fick vara tyst om det tyst skulle vara. Men en low point, low low low point.

Nu gjorde jag det ändå och skrev att jag tänkte på honom med kärlek att jag saknar honom och det och det och det. Och i själva verket vet jag ju absolut ingenting. Det enda jag vet jag saknar är ju att ses igen, men det är ju inte mig han vill se igen! Att jag inte kan fatta det. Och jag köpte en ny telefon idag och det får mig att känna mig som en äcklig konsument. Den är jättesvår att smsa med så nu är det väl slut på den typen av kommunikation med omvärlden. Och jag köpte nån sorts dyr vintage-läsk på Ica, Black cherry pop. Och jag sparar på den och funderar på vad jag skulle kunna göra nu dessa dagar som kommer. Skönt att vara själv, barnet ivägskickat. Pengar på kontot. Än så länge. Och jag har fortsatt att forska låtar som det går bra att gråta till...och imorgon inträffar det förresten, att gått sju timmar och femton dagar.