Slokhattar jag mött.

Igår messade jag kvällens dejt för att styra upp detaljer inför kvällen. Var när och så vidare. Han skämtade först om att han skulle ha slokhatt på sig- (nä bara skojar).

Men bara ordet slokhatt fick mig redan kapitulera- de udda männen är min lott! Funderade på vad det kan bero på. Förmodligen på att jag redan som barn ömmade för de halta och lytta. Kunde inte identifiera mig med vinnarna och tog mig an de deprimerade, udda tankarnas unga män. M som jag senare hamnade på samma högstadieklass med var ju en sån där heltyst, undvikande överlevare. Jag fattade aldrig att han var bög och som tur det fattade ingen annan det heller. För vi var ju mobbade nog ändå. Hans kusin var en av mina vänner med, under barndomen och tonåren. Han var och är nog inte bara de udda tankarnas- men även de mörka tankarnas man....

I vilket fall, ordet slokhatt väckte så många minnen att jag summerade lite kort de allra skummaste dejterna jag genomlevt...mer detaljerat kommer kanske sen.

Men jag har genomlevt jazzmusikern som hade fattigdomskomplex- på det sättet att han inte kunde tänka sig att tjäna mer pengar än det absolut nödvändiga. En sommar lyckades han banta en hel del bara för att han faktiskt inte hade råd att äta! Snacka om Sverige på 2000-talet.

Jag dejtade också snubben som jag, pinsamt nog, först trodde var nån helt annan...som sen på vår första dejt pratade om vilka sömnpiller som funkar, om sin utbrändhet och skratterapin som han skickades till när han gick in i väggen under sina studier (det fanns inte ens papper i skrivaren där! Hur ska man då kunna arbeta i datorsalen???) som inte funkade. Han kunde fortfarande inte ens le. Inte ens lite.

Och så var jag dunderförälskad i en fd missbrukare. Konstnär förstås. Jag var jätteförälskad och vibbar fanns först mycket och sen mindre. Men mina vibbar upphörde när det var hans tur att bli olyckligt förälskad i någon annan. Så pass olyckligt att han skar sig själv i armen...många djupa snitt. Och jag kände att en som skär sig för att love hurts är nog faktiskt ändå inget för mig.

En gång låg jag med en nyutexad journalist som nog hade lite aspergersdrag. Vi var rätt överens om att vi skulle typ bara ligga. Men ändå, efter våra svettiga övningar alldeles för sent om natten, ville han diskutera hur "fel" feministerna har. Suck. Själv var han förstås råvänster...

Det var några godbitar från de senaste tre åren!