Ja, vad ska man säga. Gårdagens dejt var som den var, trevlig! Ett stort minus dock att han fortfarande vid halv tio, då våra vägar skiljdes åt, luktade gårdagens sprit. Jag brukar säga att jag inte gillar så himla renrakade och nyduschade, hoppfulla dejtare, men han hade nog inte ens duschat sen gårdagens bravader. Lite minus för det med. Och för att han supit fyra kvällar på raken. Sånt gör ju jag i princip aldrig.
Han var en nybörjare på det här med nätdejting- jag var den första som skrivit till honom, den första han hade tänkt att skriva till och den första han träffade. Efteråt fick jag ett sms med att han tyckte det var "Jättetrevligt!!!". Jag tackade för de tre utropstecknen. Han tyckte det var "Sweet!" och skickade med en "kram". Fast jag vet ju ändå inte hur man ska tolka sånt. Och det behövde jag igår, de där tre utropstecknen då den tillfälliga vapenvilan med barnafadern tydligen bröt ut i krig och kaos.
Han var lite som jag, gårdagens dejt, på många sätt. Pratade mest om sig själv, glömde fråga om mig och mitt...vilket ju numera kan vara ett tecken på att han googlat en massa och glömt att man ändå ska låtsas om att man inget vet...men jag var på mitt bästa dejtinghumör. Minus halsontet då. Jätteintresserad och lite hemlighetsfull vilket ju förstås är alla gånger mer attraktivt än att man orerar om sitt helt fritt och den andra får inte en syl i vädret. Vi får väl se om han vill ses igen, jag kommer inte orka ta initiativ till det så enshallah.
Nu ska jag äta lite pasta med olivolja och mentalcoacha mig till mötet med min ensamma-mamma-kompis vars åsikter och inställning påminner hemskt mycket om Söderfarsans. Ge mig styrka!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment