Killar att bli kär i.

Pratade med T som är i USA där temperaturen sakta stiger och våren gör sitt i Florida där växter frusit ihjäl och nästan människor också. Eller förmodligen människor också. Vi pratade om hur vi verkligen är för gamla att nöja oss med bristfälligt sexliv eller dåliga snubbar. Hon läser för många vampyrromaner och jag har höga ideal efter alla slokhattar, med flera, jag mött.

Hon funderar på om hon ska inleda något med sin vän, som "kind of" uppvaktar henne, men är lite för blyg för att ta annat initiativ än att hålla sig tillgänglig, svara på hennes mejl på nolltid och komma och hälsa på när än möjligt. Vi pratade om för och nackdelar med honom, ett minus för att han äter kött och röker. Plus för att han är händig, gillar hennes hund och skrattar åt samma saker, samtidigt, när de kollar på sci-fi ihop.

Jag tycker att hon borde ge det ett försök, utan att känna ett behov av att gifta sig (för gift har hon varit två gånger redan). Typ dejta, ligga, se hur det går! Samma gäller för mig, förutom att en sådan kandidat saknas. Min senaste dejt skulle kanske haft potential, men jag har inte tänkt på honom alls. Och förmodligen inte han på mig heller.

Däremot tänkte jag efter, vilka män som lyckats med att, du vet, "slå igenom" under senare tid. Kan bara komma på två från senaste halvåret. Serietecknaren, som förstås träffade någon annan illa kvickt. Och så en supervacker Fredrick. Skulptör och med sådana ögon som jag skulle kunna lita på.

Mitt i romantiska drömmar råkade jag läsa det här i Aftonbladet och suckade. Inte så att jag tror på att jag är så romcom-skadad, men någon rationell lösning vill jag inte ha. Mr, eller Ms Right lär ju inte finnas- men den som är Nä-stan Rätt får helt enkelt vara good enough helt enkelt. Någon med ögon som det går att lita på.