Äntligen, en ledig dag. Efter mycket arbetslöshet och depression kommer för mycket arbete och för lite tid att grubbla. Men nu ligger jag på soffan, efter en frukost med bovetegröt, äpple, mango, färskpressad apelsinjuice, yoghurt och DN. Så nu ligger jag här och kollar på Sex and the city- någon sorts träningsläger för att komma ihåg att därute finns det kvinns som raggar och lever livet. Och om relationskompromisser som får den mest sugna att tappa lusten för att commit med någon, någonsin.
Näväl. Ikväll tänkte jag gå ut, med den tyska tjejen med konservativ manssmak. Få se vad vi hittar out there!
Saturday, November 28, 2009
Sunday, November 22, 2009
En härlig ny generation män!
Ibland känns det som att det finns hopp för mänskligheten. Ibland känns det som om det finns många vettiga här, i Sverige i allmänhet och omkring mig i synnerhet. Andra gånger drabbar flashbacks av allt det där som borde vara historia mig, personligen. Mitt ex som skriker hemska förolämpningar i vredesmod. Hemska mot mig i synnerhet och faktiskt alla kvinnor, eller människor för den delen i allmänhet.
Under veckan som gick jobbade jag på en skola med ganska små barn, och där fanns det en pojke som körde igenom samma spektra av hotelser, könsbaserat förtryck i ord och handling som jag fått stå ut med tidigare, dock med lite äldre män inblandade. Det kändes skakande och det kändes hemskt att veta att hans föräldrar just skilt sig och att när jag frågade honom var han lärt sig att kalla någon för jävla käring så sa han att det brukar pappa säga. Håhå, jaja.
Under veckan som gick jobbade jag på en skola med ganska små barn, och där fanns det en pojke som körde igenom samma spektra av hotelser, könsbaserat förtryck i ord och handling som jag fått stå ut med tidigare, dock med lite äldre män inblandade. Det kändes skakande och det kändes hemskt att veta att hans föräldrar just skilt sig och att när jag frågade honom var han lärt sig att kalla någon för jävla käring så sa han att det brukar pappa säga. Håhå, jaja.
Saturday, November 21, 2009
Söndag i sängen.
Vaknade klockan åtta med rejäl ekonomisk ångest och så lite allmän ångest på det över sakernas tillstånd. Igår städade jag i alla fall men inte verkade det hjälpa. Och igår kväll innan jag somnade kom jag på något klyftigt att skriva här, men det har jag glömt och då var jag för trött. För att skriva.
Häromdagen tänkte jag i alla fal lite på vilka jag spanar och hur himla tydligt det är hur jag mår just då. Sen är ju inte allting yta direkt, de flesta ha sitt inre asplöv och den brukar skaka fram så småningom.
Fast just nu spanar jag inte på någon och det var väl typiskt, och en riktigt bra bild över hur otroligt in the top of my shit jag verkligen är. Surfade in på det senaste spanets (som verkligen fick mig drömma och dregla och det var i somras!) Facebooksida och suckade lite, för i somras hade jag tydligen självförtroende nog att spana på en doer. Och jo, nu har jag självförtroende att spana på ingenting. Bara tanken på att dejta någon och behöva gå igenom sociala elddop och prata om vad jobbar du med, jaha, nähä. Nej, jag skulle inte klara det. Skulle behöva dejta en riktigt slok som verkligen inte brydde sig i så fall.
För jag och K pratade om slokar häromdagen. Hon hade träffat sitt long gone ex, poeten, på en uppläsning. Hon hade känt sig för tillfället uppiggad av att ha varit ihop med en sån mogen, inkännande och rolig- och på alla sätt och vis - normal man. Ingen slok.
Nåväl. Min ständiga känsla av att vara helt fel gör inte sakerna gå mer rätt. Nu ska jag morgonsurfa på Platsbanken och se om det skulle finnas något att söka på.
Häromdagen tänkte jag i alla fal lite på vilka jag spanar och hur himla tydligt det är hur jag mår just då. Sen är ju inte allting yta direkt, de flesta ha sitt inre asplöv och den brukar skaka fram så småningom.
Fast just nu spanar jag inte på någon och det var väl typiskt, och en riktigt bra bild över hur otroligt in the top of my shit jag verkligen är. Surfade in på det senaste spanets (som verkligen fick mig drömma och dregla och det var i somras!) Facebooksida och suckade lite, för i somras hade jag tydligen självförtroende nog att spana på en doer. Och jo, nu har jag självförtroende att spana på ingenting. Bara tanken på att dejta någon och behöva gå igenom sociala elddop och prata om vad jobbar du med, jaha, nähä. Nej, jag skulle inte klara det. Skulle behöva dejta en riktigt slok som verkligen inte brydde sig i så fall.
För jag och K pratade om slokar häromdagen. Hon hade träffat sitt long gone ex, poeten, på en uppläsning. Hon hade känt sig för tillfället uppiggad av att ha varit ihop med en sån mogen, inkännande och rolig- och på alla sätt och vis - normal man. Ingen slok.
Nåväl. Min ständiga känsla av att vara helt fel gör inte sakerna gå mer rätt. Nu ska jag morgonsurfa på Platsbanken och se om det skulle finnas något att söka på.
Monday, November 16, 2009
Fan.
Jag bråkade med mitt ex. Han ville låna pengar av mig och jag orkar inte ens gå in på detaljer, men jag blev så otroligt ledsen och kände mig så provocerad att det nästan inte går att föreställa sig.
Sen pratade jag med 65-milsmannen på msn och något kom fram, i mig, som jag helst inte vill ta i med tång. Eller ens med tvång. Något som kräver att jag puppar och puppar och sen kan det där lösas upp, och jag kan känna mig lite mer balanserad igen. Ibland hopar det sig, det som skapar ångest och för inget gott med sig. Och ibland är det lätt att bryta löften och pakten med sig själv. Alldeles för lätt och alldeles för jobbiga äro konsekvenserna.
Jag borde städa lite i mitt kök. Det har grott igen helt och imorgon ska jag upp skittidigt, ett nytt jobb tre dagar den här veckan.
Sunday, November 15, 2009
Orka!
Orka inget. No no no-november har hittills lyckats bara dra musten ur resten. Jag bökade runt i mitt förråd en stund i alla fall och hittade den ena tapetrullen jag tänkt ska eventuellt pigga upp hemmet med. Men orka. Och vete katten. Önskar jag hade någon att fråga om råd. önskar att någon skulle orka tillsätta vatten i klisterpulvret.
Men vissa önskningar slår in i alla fall, just när jag började känna botten med söndagsensamheten ringde T, min bästis i utlandet och så ringde mamma också. Så jättesuperensamt blev det inte, men ändå lite. Det är tyst och elementen här i huset hummar son tusan. Aldrig riktigt tyst, men tyst nog. Inget skrammel från grannarna når hit eller så. Bara något jag borde fylla ut...och ingen musik känns insipirerande nog och te borde jag väl koka, men helst borde någon annan göra det så det skulle smaka godare.
Jag har några vänner på Facebook som konverserar så gulligt med sina partners genom sina statusuppdateringar. M lagar middag och T tycker det är gott och M tycker att det var gulligt att T tyckte det och så vidare. Mest facebookvänliga relationen har dock mitt ex med sin fru. Här deras statusuppdatering från igår.
ex status: "I don't have a uterus...feels unfair sometimes! Don't even get me started on breastfeeding!"
Yesterday at 23:45 via Twitter · Comment · Like
fru: likes this.
ex: I do have a beard!
Yesterday at 23:46
fru: Very true! You also have a penis, with hard-ons and everything... sometimes i wish I knew what the feel like. Also, being a man, you can get away with aging and chubbiness. It may not be having life inside of you, but it's not all bad either.
As for BFing, it's nothing that a breast pump and a good SNS can't fix. :)
Yesterday at 23:49
fru: (meager consolation?)
Yesterday at 23:50
ex: But getting away with stuff being a man is dictated by society and oppression rather than being a biological imperative.
Yesterday at 23:52
ex: Also meager consolation
Yesterday at 23:53
ex: Haha I beat you to it...
Yesterday at 23:54
fru: Yeah... you're right. NOw, let's stop facebooking on the couch, turn our laptops off and go to bed, love.
Yesterday at 23:54
fru: (I love you and fuck you!)
Yesterday at 23:54
ex: You cheating, looking at my screen...
Yesterday at 23:54
ex: I love you too!! Go brush your teeth now...(she's cheating again)
Yesterday at 23:55
fru: let me see you turn off your computer first. also, I'm carrying life inside of me, I get to cheat.
(haha, cheap shot)
Yesterday at 23:56
ex: Fine!
Yesterday at 23:57
Men vissa önskningar slår in i alla fall, just när jag började känna botten med söndagsensamheten ringde T, min bästis i utlandet och så ringde mamma också. Så jättesuperensamt blev det inte, men ändå lite. Det är tyst och elementen här i huset hummar son tusan. Aldrig riktigt tyst, men tyst nog. Inget skrammel från grannarna når hit eller så. Bara något jag borde fylla ut...och ingen musik känns insipirerande nog och te borde jag väl koka, men helst borde någon annan göra det så det skulle smaka godare.
Jag har några vänner på Facebook som konverserar så gulligt med sina partners genom sina statusuppdateringar. M lagar middag och T tycker det är gott och M tycker att det var gulligt att T tyckte det och så vidare. Mest facebookvänliga relationen har dock mitt ex med sin fru. Här deras statusuppdatering från igår.
ex status: "I don't have a uterus...feels unfair sometimes! Don't even get me started on breastfeeding!"
Yesterday at 23:45 via Twitter · Comment · Like
fru: likes this.
ex: I do have a beard!
Yesterday at 23:46
fru: Very true! You also have a penis, with hard-ons and everything... sometimes i wish I knew what the feel like. Also, being a man, you can get away with aging and chubbiness. It may not be having life inside of you, but it's not all bad either.
As for BFing, it's nothing that a breast pump and a good SNS can't fix. :)
Yesterday at 23:49
fru: (meager consolation?)
Yesterday at 23:50
ex: But getting away with stuff being a man is dictated by society and oppression rather than being a biological imperative.
Yesterday at 23:52
ex: Also meager consolation
Yesterday at 23:53
ex: Haha I beat you to it...
Yesterday at 23:54
fru: Yeah... you're right. NOw, let's stop facebooking on the couch, turn our laptops off and go to bed, love.
Yesterday at 23:54
fru: (I love you and fuck you!)
Yesterday at 23:54
ex: You cheating, looking at my screen...
Yesterday at 23:54
ex: I love you too!! Go brush your teeth now...(she's cheating again)
Yesterday at 23:55
fru: let me see you turn off your computer first. also, I'm carrying life inside of me, I get to cheat.
(haha, cheap shot)
Yesterday at 23:56
ex: Fine!
Yesterday at 23:57
Saturday, November 14, 2009
Och inte utan mindrevärdskomplex.
Jag har svårt att tro att jag kommer att få den där uppskattningen som jag vill och behöver för att vara som jag är. Med en golvbajsande gammal katt och röra hemma, ännu värre röra inne i huvudet, inget speciellt att komma med, högst varierande karriär och så det som jag har att komma med i långa loppet kanske inte är så himla charmigt, enkelt, komplicerat eller klokt det heller.
Däremot fungerar jag bra - och är även känd som rebound-flickvännen. Med mig kommer man (en man alltså) lätt över diverse problem i livet. Till exempel kommer man över sina ex. Jag fixar att peppa peppa i allt från sviktande självkänsla och slokande snopp till karriärens lågvattenmärken. Jag är jättebra på upplyftande presenter, ibland i alla fall och vill jämt ha sex. Men vill inte min partner det så kan jag stå ut utan också. Trots att jag tjänar nästan inget, har jag alltid pengar och jag vill alltid hitta på något kul. Jag skulle kunna vara relationernas dromedar. Kan vandra genom öken, behöver bara vatten för att överleva och inte ens det särskilt ofta.
Fast det där med rebound är väl mitt eget fel, jag brukar alltid säga till mig själv, eller i alla fall skriva i min dagbok att det var banne mig sista gången det här jag lappade ihop någon. Att jag kanske, efter allt jag varit med om, verkligen borde undvika snubbar som helt uppenbarligen inte är över sitt ex. Eller som har varit separerade för kort tid för att det skulle ens verka sannolikt. Eller som helt uppenbarligen inte har fattat ens grundläggande skillnaden mellan förälskelse och kärlek. För jag är en jättebra övergångsgrej. Inte riktigt just DIN typ, men lös nog för att träffa dig och få dig att tro på livet igen, lite grann. Och sen Händer Det. I alla fall oftast. Det kommer en underbar kvinna, en fantastisk kvinna. En superintelligent, klok, lagom svår, intressant kvinna. En kvinna att dela liv med, gifta sig med (okej jag vill ju verkligen ändå inte bli gift), skaffa barn med och leva livet med. Och det är den kvinnan som jag kanske borde bli för att få kamma hem något mer än att vara den där mellansåsen.
Och när jag börjar tänka så här, ter det sig bara mer och mer övertydligt att jag måste Bli Något Bra för att kamma hem den uppmärksamheten som jag vill ha och behöver. Fär att jag ska bli den där andra kvinnan och någon annan bli Miss Rebound. Det är då jag känner att fan, femårsplan hit nu- eller kanske TIOårsplan! Jag ska ägna ALL min energi för att bli något bra. Något nytt. (det är då jag bestämmer mig för hundrande gången att plugga till läkare). Under tiden hinner jag ju inte ens ägna mig åt killar ute efter rebound (bra för mig) och EFTER är jag helt nöjd med mig själv och det vet väl alla, att den som är nöjd med sig själv lockar till sig andra, som är precis lika nöjda med sig själva.
Här en annan med lite önskemål på sin egenskapslista.
Däremot fungerar jag bra - och är även känd som rebound-flickvännen. Med mig kommer man (en man alltså) lätt över diverse problem i livet. Till exempel kommer man över sina ex. Jag fixar att peppa peppa i allt från sviktande självkänsla och slokande snopp till karriärens lågvattenmärken. Jag är jättebra på upplyftande presenter, ibland i alla fall och vill jämt ha sex. Men vill inte min partner det så kan jag stå ut utan också. Trots att jag tjänar nästan inget, har jag alltid pengar och jag vill alltid hitta på något kul. Jag skulle kunna vara relationernas dromedar. Kan vandra genom öken, behöver bara vatten för att överleva och inte ens det särskilt ofta.
Fast det där med rebound är väl mitt eget fel, jag brukar alltid säga till mig själv, eller i alla fall skriva i min dagbok att det var banne mig sista gången det här jag lappade ihop någon. Att jag kanske, efter allt jag varit med om, verkligen borde undvika snubbar som helt uppenbarligen inte är över sitt ex. Eller som har varit separerade för kort tid för att det skulle ens verka sannolikt. Eller som helt uppenbarligen inte har fattat ens grundläggande skillnaden mellan förälskelse och kärlek. För jag är en jättebra övergångsgrej. Inte riktigt just DIN typ, men lös nog för att träffa dig och få dig att tro på livet igen, lite grann. Och sen Händer Det. I alla fall oftast. Det kommer en underbar kvinna, en fantastisk kvinna. En superintelligent, klok, lagom svår, intressant kvinna. En kvinna att dela liv med, gifta sig med (okej jag vill ju verkligen ändå inte bli gift), skaffa barn med och leva livet med. Och det är den kvinnan som jag kanske borde bli för att få kamma hem något mer än att vara den där mellansåsen.
Och när jag börjar tänka så här, ter det sig bara mer och mer övertydligt att jag måste Bli Något Bra för att kamma hem den uppmärksamheten som jag vill ha och behöver. Fär att jag ska bli den där andra kvinnan och någon annan bli Miss Rebound. Det är då jag känner att fan, femårsplan hit nu- eller kanske TIOårsplan! Jag ska ägna ALL min energi för att bli något bra. Något nytt. (det är då jag bestämmer mig för hundrande gången att plugga till läkare). Under tiden hinner jag ju inte ens ägna mig åt killar ute efter rebound (bra för mig) och EFTER är jag helt nöjd med mig själv och det vet väl alla, att den som är nöjd med sig själv lockar till sig andra, som är precis lika nöjda med sig själva.
Här en annan med lite önskemål på sin egenskapslista.
Subscribe to:
Posts (Atom)
