He's just not that into you!

Gsus. Har jag inte varit där förr? Svar: ja, ja, ja, ja, ja, ja, jaaaaa (och så några gånger till).

Jag är så trött på känslan av att bli över, så trött på att vara den som är nästan bra och framförallt så är jag extremt less och trött på att hoppas om och om och om igen! Helt otroligt vad mycket hopp det finns kvar i mig efter alla som lämnat mig i senare eller tidigare skede. Den här gången tänkte jag- nu är jag stark och nu tar jag kommandot. Jag berättar hur det är och på det sättet rensar fisken och bordet och blottar min egen sårbarhet. Men vad hjälpte det? Jag visste ju redan hur det är. Inte kär, för nyskild, vill knulla runt. Efter det några återfall av att höra av mig och föreslå saker (nej han kunde inte just då, fast det var goda skäl liksom) är det nu officiellt slut på det. Han sa att jo, ja, nej, kanske, vem vet. Men jag vet att jag behöver någon som vet. Någon som vet att det är jag, eller är nyfiken nog för att använda sitt tangenbord för att skriva till mig. Någon som kan ringa och ask me out. Någon som kan konsten att smsa. Någon som tänker på något kul och vill gå på det med mig. Så det så. Och urk vad det tog emot att skriva det här. För slutsatsen är...att he's not that into you.