Röster.

Det bara är så, det är röster som är viktiga för mig. Det är röster jag verkligen kan gå igång på.

Så häromdagen pratade jag och den där 65-mil-away-nätflamman i telefon. Trots knastrig linje, ett uns blygsel och lite fniss gick det bra. Röster gillades och det blev en bra feeling. Imorgon kommer han hit och jag är väl mellan hopp och förtvivlan och hägg och syren. Fast mest har jag väl bestämt mig att jag ska inte ägna mig åt något som är för komplicerat. Frågan är bara, var går gränsen till komplicerat?

Men jag hoppas att iron sharpens iron och att vi kommer överens. Jag har en massa te, och en del vin hemma och lite jobb inbokat. Så vi borde väl vara ok? Gud vad jag hoppas på det. Har ingen lust att hamna i hans "hemskaste dejterna"- hall of fame. Och hoppas inte han på något sätt platsar där hos mig heller.