Som är...

...att tillbringa nätterna vaken, titta på varandra flera tusen kilometer från varandra. Titta och skratta och prata undra och jag har inte kalla fötter, det får han ibland. Inte jag. Men jag undrar ändå hur det ska gå och bestämmer mig att inte tänka på det att om det är, om det blir så löser det sig nu och i framtiden. Och jag tänker på att någon gång måste man våga att älska och att bli älskad och den gången kan vara inne nu. Det kan vara kärlekens tidevarv som börjar nu idag igår förra veckan.

Den kan vara en stund, det kan vara så länge att vi kan bada i vattenfall och cykla i regnet och elda och älska och bli uttråkade och gamla och förälskade igen och känna varandras humör ut och in. Jag kanske kan lära dig att simma och du kan lära mig mura och vi kan lära varandra att älska. Kanske det kanske. Det kanske faller som ett korthus, men det får tiden visa.

Just nu är det bara S, S, S som upptar min kropp och min vakna tid och av den vakna tiden har jag mycket för jag är kär, förälskad. Han är där han är och när han berättade om sina kalla fötter blev jag ledsen och kände att jag inte dög och sen blev jag arg och på krigsstigen och hällde ut mitt hjärta precis framför honom och det hjälpte. Jag kom över den där känslan, av att inte räcka till tänkte att jag vet ju inte vad han vill ha men att jag vill ha någon som kan hantera mig som jag är som tar chansen om jag ger honom den. Chansen att bli min, chansen att vara nära mitt hjärta. Vara min vän och känna äran av att få bli insläppt. Och han tyckte ännu mer om mig. Han uppskattar min känsliga galna själ som inte vet hut och inte kan vara lagom. Och han bor i ett pepparkakshus och jag undrar hur det låter där omkring, hur det ser ut mittemot och hur ljuset faller in och om det knarrar i golven under när man går. Om det var mig han tänkte på när han byggde det där stora huset själv. Om det är med mig han ska skratta med livet ut. Det händer ibland att så blir det, så blir livet. Plötsligt står det någon där objuden och ändå välkommen och jag undrar alla möjliga tänkbara sätt att svetsa ihop två världar. Men det jag vet är att det inte är första gången i världshistorien. Även förr har ålder, kontinenter, hela världar stått emellan och det har gått ändå. Och det kanske bara händer andra, eller så händer det mig också en dag. Den här dagen.