Vad jag har våndats! Något förfärligt över att höra av mig, inte höra av mig. Ta hänsyn till omständigheterna som tillkommit. Skita i dem. Vara vänlig. Vara kompis. Ragga på. Känna mig som 14 igen.
Herregud! Måste sluta vara så här. Och tro på tro på tro på tro på kärleken! Jag menar, jag ska fan inte dansa tango med någon som inte vill. Tids nog vill väl någon? Och vill inte just han just nu fattar jag det. I would cry too, if it happened to me.
Jag tror de är dags att sova. Rensa bort resterna av det mosiga i huvudet. Post-migrän.
skip to main |
skip to sidebar
No comments:
Post a Comment