I all min vånda spånade jag vidare med en vän till mig. Det handlade väl om målningar av skäggiga män från början. Sen så sa jag att om jag kunde måla, så skulle min lägenhet redan vara full av bilder på min senaste objekt. Den skäggiga (well, det är de ju allihopa). Hjälp alltså.
Hur som, vi kom på en gemensam idé om en kortfilm. Jag skulpterar på en bild på honom, i väggen hemma hos mig. Men ser mig slita mig svettig med nån liten hammare, eller liknande och hans bild tar form på väggen. Samtidigt ser man bilder på honom, när han sysslar med sitt. Intet ont anande. Men om nätterna vaknar han till vilda drömmar, kanske till det rytmiska soundet av mina hack-verktyg? Hur som, till slut möts vi. Ordlöst hittar vi varandra. Och vandrar hem till mig (skulpturen är färdig masterpiece vid det här laget) och sluttexterna rullar.
Min vän föreslog det här som ett soundtrack. Varning för en video som man får huvudvärk av. Jag tror på att en bra dimension vore, om mannen i fråga skulle spela på det här hemma hos sig akustiskt. Jag menar, i min kortfilm ska det ändå inte spelas Army of Lovers.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment