Alltså söndagar är inte vidare nån favoritdag för mig. Aldrig varit. Inte i alla fall dessa tider. Efter den roliga festen och all härlig dans känns det tomt och blasé och alla andra har välsäkertnågon.
Och tja, det som jag har att glädjas åt idag, är min kropp mot en mjuk manskropp och titta i ett par fantastiska ögon. Fan jag vill inet känna så här! jag violl vara cool och inget spelar nån roll för det blir som det blir. Men fan. Det här är så deprimerande. Han sitter väl kanske hos sig. Eller snarkar på soffan med kläderna på. Och det är bara ett par-tre kilometer härifrån. Jag står inte ut.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment