Jag var och såg Woody Allens nya rulle, ensam, ikväll. Den korta recensionen är att den var jättebra. Handlade om hur valen vi gör, i kombination med viljan att försöka förverkliga sig själv. Hur fel det kan gå och vad som kan behövas för att få hoppas lite....och att hoppet kanske är den som håller oss igång allra mest. Inte de goda råden eller förnuftet.
Jag borde sova. Det är sent och egentligen inte mycket som händer. En väninnas man har lämnat henne, de som var ett sånt perfekt par alltid! Och jag såg en skylt på Söder på ett ställe som erbjöd "Par-KBT". Huvaligen. Det vore trevligt att vakna bredvid någon. Men att jäsa här i ensamheten verkar så mycket enklare.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment