Plötsligt händer det!

Nä....inget sånt. Jag är inte en icke-singel eller så. Men det har liksom varit mer eller mindre dvala en längre tid på den fronten. Ingen har känts intressant nog eller väckt känslor eller något sådant på en evighets evighet. I alla fall inte sedan i somras har jag känt nån riktig intresse för någon egentligen. Jag menar kanske någon som skulle passa, på riktigt.

Men i söndags så jobbade jag på ett av mina ständiga extrajobb, ett hemtrevligt ställe och ett mycket långt arbetspass. Och med en ny arbetskamrat. Vi skulle vara tre, den tredje kommer jag inte så bra överens med även fast han egentligen är rätt så bra. Men när vi redan börjat vår morgonmöte, in kommer J!

Och kanske var det inte kärlek vid första ögonkastet. Men väl på den andra. Åh jag är typ kär nu! En trevlig, lång, solig söndag och leende brungröna ögon och en massa prat om vitlök, hästar, skogen, cyklar på tåget, gamla pojk- och flickvänner och dvärggetter från Afrika och musikinstrument och allt kändes så okomplicerat och trevligt. Och förstås är han upptagen. Men jäkligt söt. Och eventuellt lite lagom ung, inte alldeles för ung i vilket fall inte alldeles för ung.

I vilket fall, dessa två nätter som har gått sedan dess har jag hauntats av viljan att trycka min kropp mot hans. Att babbla mer och bara sträcka ut min hand och röra vid honom.

Jag vill ha hans håriga, smala bringa mot min rygg på natten och jag skulle vilja känna på det där ärret där med min fingertopp.

Så antagligem jag är förälskad eller så är det bara kåtslag i sommargrönskan och mina hormoner som påminner mig om att om jag vill ha mer familj borde jag göra något åt saken nu och inte om fem år.

För det mesta är jag så nöjd med att vara själv. Men sen plötsligt händer det någon och jag då vill jag inte det längre.

Idag när jag började läsa det fruktansvärda slutet på en otroligt bra roman och grät på pendeltåget så kände jag att jag skulle vilja komma hem och berätta om det för någon annan än katten. Att få och ge en kram och allt det där. Känna mig förstådd, sedd, älskad. Behövd, längtad...beundrad, önskad, tillräcklig....som någon som någon vill vara tillsammans med!

Vad typiskt att han är upptagen och att att jag aldrig är det. Blä för det och blä för att knappt ens minnas hur det var att gå hand i hand och vara kär.