Jag kom hem från jobbet i sakta mak, tog inte den snabbaste förbindelsen, missade ett tåg och hoppade inte ens av på busshållplatsen närmast hem utan åkte ett par hållplatser till och handlade på vägen hem. Drog på mig regnponchon och gick hem. Nu sitter jag här på kökssoffan och lyssnar på The Congos, har druckit ett par koppar kaffe, ätit rågmackor med keso och örtsalt. Och jag är trött, så trött att inte ens de där gratiskortfilmerna på Zita inte orkade dra mig ut i regnet och åskan i tid. Ljuset har i alla fall återvänt, ett tag var det mörkt mörkt och mullrade gjorde det jättenära.
Mina plantor har grott, nästan alla av dem. Punpor, zucchinin, ärtor, bönor, potatis, blommor och annat tittar upp. Känner mig glad och förväntansfull för allt grönt som komma skall. Och undrar om en delad glädje vore en bättre sorts glädje? I vilket fall- på en regnig söndag som denna skulle jag kunna ha nån. Att bara hänga med och inte behöva bry sig så mycket om yta eller innehåll. Bara vara!
No comments:
Post a Comment